Jag tror att...

... jag faktiskt är lite mindre förvirrad nu. Jag hade i alla fall mysigt i lördags...

Kiseloxid och övertiden

När man är en björn med en mycket liten hjärna och tänker ut saker, upptäcker man att en idé som verkade vara riktigt idéaktig inne i hjärnan, är annorlunda när den kommer ut i det fria och andra människor ser på.
                   - Nalle Puh

Kiseloxid har precis avslutat sin praktik. Eller, det får ju inte egentligen heta praktik, det kallas arbetsplatsförlagt projekt. Men det är alldeles för långt för att säga varje gång.

Lilla Kiseloxid packade ner sin dator och gick till det interaktiva institutet för tre veckor sen. Nu kan man se tillbaka på en väldigt utvecklande process. Det är fantastiskt vad man kan när man måste. Och vad man vågar dessutom. Affischerna är på väg till tryckeriet! De nervösa fjärilarna har skapat oro i magtrakten hela veckan. Tänk om jag inte hann bli klar? Tänk om de hatar det? Nu är det stora orosmolnet Tänk om trycket blir katastrof? Det är väldigt kort om tid innan affischerna ska upp och användas så felmarginalen är nästan icke existerande.  Men som jag har slitit. Upp vid halv sju, vid ett tillfälle redan halv sex, jobba hemifrån eller från skolan, från nio till arton eller nitton på kvällen. Därefter hem för lite middag och ytterligare några timmar. Det var svettigt i onsdags, sen igår och till och med idag. Men det gick!

Fast lite bitter kan jag inte låta bli att vara ändå när ingen på institutet nämnt något om att idag var min sista dag hos dem och jag blev tvungen till massiv övertid. Men det var bara att bita ihop. Vill de inte säga hejdå så får det väl vara så. Och det blev åtminstone klart. Hoppas bara tryckeriet hinner i tid...

RSS 2.0