Kiseloxid

Hur många måste vi vara?
                - E.O.

Följande observation har Kiseloxid kommit fram till ifråga om åtminstone studentföreningar, tillsammans med flera andra Engagerade Själar. Ovanstående citat kommer från herr dåvarande kassör, nuvarande ordförande i samband med medlemsmötet vi hade nu ikväll. Kiseloxid är fröken dåvarande ordförande, nuvarande sekreterare. Repliken kommer från det problemet som jag tror de flesta föreningar har, vare sig de består av bara studenter som vårt boråd eller inte. Hur får man folk att engagera sig? Hur lockar man människorna att komma till mötena? Ställa upp som ordförande/kassör/sekreterare/vadsomhelst?

Ibland fungerar det att tjata, ibland blir det mutor som smörgåstårtan idag. (Jätteskönt att slippa laga mat ikväll också!) Men inte alltid... Och då sitter man där med ofyllda poster och en förening som inte kan fortsätta.

Det är då de Engagerade Själarna syns som tydligast. De är dessa personer som säger: jahapp, jag ställer väl upp då. Och sen gör ett bra jobb trots att de egentligen inte ville anmäla sig från början. För de har redan varit engagerade och tänkte trappa ner/ta semester/skriva en bok/göra annat. Men ändå ställer de upp när det kniper. Blir de nominerade och/eller får den där uppmanande blicken av andra Engagerade Själar så säger de inte nej. Då ska det till allvarliga saker som att de redan har skaffat ny lägenhet/nytt jobb/flyttar utomlands eller dylikt.

Engagerade Själar brukar också vandra runt på de poster som finns i en förening (om de inte ställer upp på samma post år efter år, också ett tecken på att någon är en Engagerad Själ). När den Engagerade Själen väl snurrat runt på de flesta posterna i en förening brukar nästa steg vara... typ examen...

Det är en gul kl 8!
             - C.F.

I vanliga fall är Kiseloxid en rätt försynt flicka, hon är snäll och tycker inte om att rusa runt. Kiseloxid sitter hellre under ett träd och luktar på gräset än tar en långpromenad. Men sätt ett laservapen i händerna på henne och släng in henne i ett nedsläckt rum med tolv andra under ett styrelseskifte och förvandligen blir total! Kiseloxid sprang, duckade, hukade, smög och kastade sig fram och tillbaka som aldrig förr.

Till hennes egen stora förvåning blev placeringen inte sist. Kiseloxid kom trea första omgången och vann den andra! Stoltheten passerade Martin Timell-stadiet med flera kilometer! Statistikpappret togs hem som bevis på bravaden. Man vet aldrig vem som inte tror på det.

Kiseloxid har träningsvärk...

Lyckan är som en svensk slnedgång. Den finns där för alla men de flest av oss tittar åt fel håll
och går miste om den.
                    -Mark Twain

Är lite svårt att förstå att det nu är sista dagen av detta Nolle-P. Nollan ska bli Etta och vi faddrar går inte längre omkring i overall hela dagen. Sittning för Nollan och sedan eftersläpp. Det är lite sådär melankoliskt. Samtidigt som man är fruktansvärt trött och vill sova, så är det ledsamt att det roliga i det närmaste tar slut i och med kväll.

Men än är kvällen framför mig! Något är kvar att se fram emot!

MumsMums!

Han var som en tupp som trodde att solen gått upp bara för att få höra honom gala.
                    - Georg Eliot

Kvällen började bra, trots lite halvtaskig uppslutning. Nollan roade sig rätt bra, gyckel fixades och fadderister lurades att "studera sömmar". Vi faddrar hade också riktigt kul, jämföra märken är en härlighet som inte får gås förbi. Efter ankomst till utestället gick dock stämningen ner... Varför ska de envisas med så konstig musik? Bra danslåtar behöver inte remixas! Bort med tassarna! Egentligen är stället lite för stort också, folket blir lite för utspritt. Sänker också stämningen om det ser halvtomt ut överallt. Tappert jobbat Tryckbar, ni gjorde ett bra jobb, men det blev ju som det blev...

Arg blev man också. Nollefriden påsbrallan! Skulle inte haft något alls emot att skälla ut honom efter noter...

Sömn är överskattat

Halvvägs in i nollningsperioden. Grymt kul är det. Nervositeten från de första dagarna har lagt sig och jag har börjat slappna av. Nollan är trevliga och verkar ha riktigt kul. Det är så att man blir riktigt stolt!

Kroppen ömmar både här och där från de senaste dagarnas spring fram och tillbaka och allt dansande på Trappan och lekar på förfesterna. Huvudet är sprängfyllt med information, tider och ansvar. Ögonen är trötta och skriker SOVA! Men det gör inget. Nolle-P är Nolle-P, då är sömn och vila överskattat

Legionen är vackra i sina röda mantlar som fladdrar bakom dem när de marscherar fram för att skydda Nollan. Vi faddrar leker hönsmammor och gör allt vi kan för att de nya ska känna sig välkomna.

Men varför dessa kameror överallt faddrar? Ibland blir det ju en alldeles OERHÖRT SMICKRANDE VINKEL! Fast det kan jag bjuda på, limbo är limbo och det var himla kul.

Hur fasen kan de vara så viga och ändå ha ben kvar i kroppen???

Kolla in alla bildarkiv!
www.legionen.medieteknik.nu
www.unionen.se
www.tryckbar.se/