kOnstIG daG
Alea iacta est.
- Julius Caesar
Vissa dagar blir bara sådär konstiga att man måste sätta sig ner och fundera över vad som fakiskt hänt.
En schemafri dag har det varit, skönt att sova. Satt förstås vid datorn istället för att ordna allt det där jag borde gjort... men, men, man kan ju inte vara duktig jämt, eller hur? Tog en promenix också, köpte biljett till tokstan och hämtade cykel. Trevligt att knata runt lite.
Vissa förändringar dyker upp på en gång och man märker dem också på samma gång. Andra förändringar tar längre tid på sig. Vissa kommer plötsligt, andra är mer väntade och kanske till och med planerade. Ibland kan man inte riktigt sätta fingret på vad som är annorlunda, man bara vet att det är det.
Någonstans längs livets väg har jag gått och blivit nästan modig. De som känner mig närmare vet att jag avskyr att ringa telefonsamtal. Mamma och pappa har nog varit de enda undantagen de senaste åren. Men nu under Nolle-P har jag inte haft något val ibland, Nollan går före allt! (nästan) Och idag ringde jag faktiskt ett samtal som inte handlade om "liv eller död". Det var till och med trevligt. Varför går man och är rädd för saker som inte är ett dugg farliga? Det är ju inte som om telefonen helt plötsligt skulle visa sig ha rabies och bita mig i örat...
- Julius Caesar
Vissa dagar blir bara sådär konstiga att man måste sätta sig ner och fundera över vad som fakiskt hänt.
En schemafri dag har det varit, skönt att sova. Satt förstås vid datorn istället för att ordna allt det där jag borde gjort... men, men, man kan ju inte vara duktig jämt, eller hur? Tog en promenix också, köpte biljett till tokstan och hämtade cykel. Trevligt att knata runt lite.
Vissa förändringar dyker upp på en gång och man märker dem också på samma gång. Andra förändringar tar längre tid på sig. Vissa kommer plötsligt, andra är mer väntade och kanske till och med planerade. Ibland kan man inte riktigt sätta fingret på vad som är annorlunda, man bara vet att det är det.
Någonstans längs livets väg har jag gått och blivit nästan modig. De som känner mig närmare vet att jag avskyr att ringa telefonsamtal. Mamma och pappa har nog varit de enda undantagen de senaste åren. Men nu under Nolle-P har jag inte haft något val ibland, Nollan går före allt! (nästan) Och idag ringde jag faktiskt ett samtal som inte handlade om "liv eller död". Det var till och med trevligt. Varför går man och är rädd för saker som inte är ett dugg farliga? Det är ju inte som om telefonen helt plötsligt skulle visa sig ha rabies och bita mig i örat...
Kommentarer
Trackback