En konstig vecka till?

Sverige har ingen armé.
                   - George W. Bush

Saker och ting verkar bli mer och mer konstiga ju mer tiden går. Förra veckan var rätt absurd. En kontrasternas vecka minst sagt!

Måndag: nyss hemkommen igen från Tokstan och första dagen på länge jag mår riktigt bra igen. Hurra!
Tisdag: erkännande och torktumlarmage.
Onsdag: sjukt mkt att göra igen. Och jag är en fegis...
Torsdag: fortfarande massor att göra, fegis igen och gömmer mig bakom jackan. Skriver ut en bild och sorgen är tillbaka. På kvällen är det dags för nästa vända till Tokstan. Viker 66 program tills fingrarna ömmar.
Fredag: begravning...
Lördag: Norrköping igen, STOR fest på kårhuset.
Söndag: träningsvärk i nacken...

Och så blev det sedan måndag igen...
~9.25 kommer iväg *något* försenad, totalt förvirrad av sjuttioelva möten i huvudet. Hälsas godmorgon i hissen av en stor trafikkon. Que?
Kommer ut. Det regnar...
~10.30 magen jättehungrig efter stressig morgon utan frukost. Grupparbete och försök att lista ut vad mål och mått innebär.
~12 Äntligen lunch! Besöker ICA på vägen hem, plötsligt jättesug efter pannkakor, ägg hamnar i korgen.
~12.40 Blöt och kall Kiseloxid hälsas välkommen hem av trafikkonen.

Mus-i-burk & Kramande Valrossar

haha igen :p
du e galen
- A. N.

Stress är inte bra har jag upptäckt. Man får ont i hela kroppen och kan få läskiga anfall när man förlorar synen för en god stund och det bara tjuter i öronen. Kallsvettig blir man också. Så hörrni, låt bli att stressa. Gör som valrossar istället. Kramas. Det är mycket, mycket bättre. Trevligare och mysigare också.

Är i Le Tokstad ett par dagar för att varva ner och hitta energin igen. Mår redan bättre. Även om det är en märklig upplevelse att igen väga lika mycket som under det första året på gymnasiet.

Och Tokstan har verkligen förtjänat sitt namn. Satt i soffan igår kväll och hade det rätt lugnt och skönt när mamma plötsligt häver ur sig ett tjut i köket. "Uaaaah! Råttan!" Sen kom hon utskuttande till vardagsrummet med händerna för ansiktet och for snabbt upp i soffan. Av med tofflorna, upp med fötterna. Måttade med händerna hur stor "råttan" var. Jag fnissade. Pappa fnissade. Det gjorde han inte sen kan jag säga. För det var han och brorsan som sedan fick ägna ett bra tag åt att jaga skogsmus i köket...

Söt var den, men trist att de ska envisas att komma inomhus. Och nej, den var inte lika stor som min mamma måttade heller.

Får man verkligen vara såhär lycklig?

Den högsta lyckan i livet är förvissningen om att vara älskad för sin egen skull, eller rättare: att vara älskad trots en själv.
                    - Victor Hugo

Underbara, underbara vänner har man! Att fylla år mitt uppe i en stressig period är inte det allra roligaste, men när man får uppleva en kväll som gårdagens, då kan man inte låta bli att ändå vara himla glad. Jag flinade halva kvällen igår, jag har flinat halva dagen idag, bara för att jag är så glad och mår bra.

Fick min whiteboard-tavla ordentligt invigd också! Kul att stå och läsa och titta på allas klotter. Jag kommer få ångest när jag till slut måste sudda ut det...

Det var spännande att se hur alla interagerade igår också. Med tanke på att det var totalt fyra olika umgängeskretsar som samlades i min lägenhet. Jag var lite orolig innan men det visade sig ju vara i onödan. Fan vad jag tycker om er allihop! Kan inte beskriva er som annat än underbara.

Kan inte ens komma ihåg senast när jag var såhär lycklig och mådde såhär bra. Kärlek till er!

... och så en nypa sorg

Du föddes gråtande till världen med en massa skrattande människor omkring dig.
Se till att du dör skrattande med en massa gråtande människor runt dig.
                    - Okänd

Skrev ett par rader idag för en dödsannons. Insåg snabbt att det var bland det svåraste jag någonsin skrivit. Hur får man in vad man känner för någon som lämnat en med bara en handfull ord?

Att se honom död och att sätta sig ner och faktiskt skriva annonsen har gjort den hårda verkligheten så påtaglig. Man inser att han inte kommer tillbaka. Det enda jag kommer se av honom är fotografier och bilderna i mitt hjärta. Det blir inga fler diskussioner. Inget mer skämtande med varandra.

Små saker påminner en också om vad som saknas. Namnet i telefonboken, ett datum, en bilfärg, ord sagda på rutin. "Hem till mommo och moffa" Det är bara mommo nu.

Vi minns de ljusa stunderna
Värmen och Tryggheten du gav
Tack för allt
I våra hjärtan ler du än


Söndagsångest

Jag kommer hata söndagsmornar för all framtid. Särskilt mellan klockslagen 8.15 och 8.30. Du finns för alltid i mitt hjärta moffa.

RSS 2.0