Kiseloxid

Alla avlagda älskare borde få en andra chans, men med någon annan.
                 - Mae West

Lördagkvällen blev lite spontan sådär. Fick ett sms vid halv ett och det slutade med att vi gick ut och roade oss halva natta. Förfest både hos prinsessan och på Gripen, så nu har man varit där också. Var lite folk överallt, men det måste ha varit många i huset.

Sen gick vi till Trappan och skaffade oss ont i fötterna och roliga minnen av knasigheter. Var ändå en hel del folk man kände igen som var där. Kul att snacka med dem till och från och de flesta verkade ha rätt kul ändå.

MEN! För att citera vad prinsessan sa till mig när vi kom till Trappan: "You ain't lucky." S var ju såklart vakt. Igen. Tjoflöjt! Han hade färgat håret så jag kände inte igen honom på en gång. Vi tjejer for i alla fall runt och dansade lite, tog plats i soffor och tog rundor runt på båda våningarna. S dök upp överallt... PRECIS överallt. Han stod kanske två och en halv meter ifrån oss till och från när vi dansade. Han stod på scenen när vi dansade i närheten av den, han gick förbi sofforna när vi satt där, han stod till och med i dörröppningen nästan hela tiden vi var vid en av barerna. Vi gömde oss till och med. Mitt på dansgolvet. Häpp, häpp!

Först trodde jag att jag kanske bara inbillade mig, att jag såg honom överallt för att jag kände igen honom, men som M sa när vi gått från baren: "Det var så uppenbart att han stod och väntade på att vi skulle gå".  Que? Hur fasen gick det här till? Vad tusan vill han? Och om han nu vill något får han ta mig tusan säga det och inte hålla på och följa efter mig som en annan fjant. Ingen av oss var ju intresserad av den andra. Eller?

Dessutom dök en annan kille upp som följt efter A tidigare. Knaskväll blev det. Bara massa förföljare hela tiden. Så kan vi ju inte ha det, eller hur? Men man lärde sig åtminstone lite mer om hur man gömmer sig på ett uteställe. Man kan till exempel hålla sig i närheten av någon annan vakt, eller tränga sig in i mitten på dansgolvet.

Ytterligare en anekdot från lördagkvällen: När vi hade gömt oss en god stund på dansgolvet utan S som stod och hängde i närheten, då utbröt det nästan slagsmål på golvet. Tjoflöjt! Då var S långt borta, de bråkande särades av KTSare som var där och festade. Kändes så ironiskt. S hade verkligen följt efter hela förbaskade kvällen, men när något allvarligt faktiskt hände, då var han som bortblåst. Du gör ditt jobb bra hördu. Känns tryggt att veta...

Jaja. Trots knasiga inslagen var kvällen helt okej. Om inte annat så blir det en sjusärdeles historia att terrorisera alla inom hörhåll med. Hihi!

Gulp! Kom just att tänka på en sak igen... Vad gör jag om han fortsätter jobba på Trappan och fortsätter bete sig såhär? Några tips?

Kram på er från Knasfia!