Skolblogg vs. Egen blogg
Om du har hört det här tidigare, avbryt mig inte för jag vill höra det igen.
- Groucho Marx
Att ha i uppgift att skapa och skriva i en blogg tar på något mystiskt sätt bort en del av glädjen med att göra blogginlägg. Bort med tassarna skolan från mina nöjen!! Bah!
Så fort någon säger att man måste något blr det trist. Mycket roligare när man själv får bestämma hur, var och när. Att ha deadline på ett blogginlägg är fasen ingen höjdare...
- Groucho Marx
Att ha i uppgift att skapa och skriva i en blogg tar på något mystiskt sätt bort en del av glädjen med att göra blogginlägg. Bort med tassarna skolan från mina nöjen!! Bah!
Så fort någon säger att man måste något blr det trist. Mycket roligare när man själv får bestämma hur, var och när. Att ha deadline på ett blogginlägg är fasen ingen höjdare...
Skaparglädje
Omni vincit amor
- Vergilius
Ibland när man sitter och surfar på nätet så hamnar man någonstans där man vad man än tittar på får hämta upp hakan från golvet. Det man ser är så fantastiskt och så inspirerande att man vill sätta sig med papper och penna omedelbums och skapa ett mästerverk. Det kliar bokstavligt talat i fingrarna efter att hålla penslar, pennor eller vad som helst som kan lämna ett streck efter sig. Huvudet fylls av idéer och man vill förverkliga dem allihop, på en gång, helst på två minuter.
Sen kommer verkligheten och knackar på och påpekar att man faktiskt inte ens är klar med skoluppgifterna än. "Host, harkel, Kiseloxid du har två texter att skriva tills imorrn." Då vill jag bara ta på skygglappar och skolka...
Jag vill sitta uppe hela natten, hela dagen och bara rita, teckna, måla, skissa, skriva. Drömma.
http://kitsune.rydia.net/index.html
- Vergilius
Ibland när man sitter och surfar på nätet så hamnar man någonstans där man vad man än tittar på får hämta upp hakan från golvet. Det man ser är så fantastiskt och så inspirerande att man vill sätta sig med papper och penna omedelbums och skapa ett mästerverk. Det kliar bokstavligt talat i fingrarna efter att hålla penslar, pennor eller vad som helst som kan lämna ett streck efter sig. Huvudet fylls av idéer och man vill förverkliga dem allihop, på en gång, helst på två minuter.
Sen kommer verkligheten och knackar på och påpekar att man faktiskt inte ens är klar med skoluppgifterna än. "Host, harkel, Kiseloxid du har två texter att skriva tills imorrn." Då vill jag bara ta på skygglappar och skolka...
Jag vill sitta uppe hela natten, hela dagen och bara rita, teckna, måla, skissa, skriva. Drömma.
http://kitsune.rydia.net/index.html
'På Trappan en vanlig kväll' eller 'Hur man undviker en vakt'
Alla avlagda älskare borde få en andra chans, men med någon annan.
- Mae West
Lördagkvällen blev lite spontan sådär. Fick ett sms vid halv ett och det slutade med att vi gick ut och roade oss halva natta. Förfest både hos prinsessan och på Gripen, så nu har man varit där också. Var lite folk överallt, men det måste ha varit många i huset.
Sen gick vi till Trappan och skaffade oss ont i fötterna och roliga minnen av knasigheter. Var ändå en hel del folk man kände igen som var där. Kul att snacka med dem till och från och de flesta verkade ha rätt kul ändå.
MEN! För att citera vad prinsessan sa till mig när vi kom till Trappan: "You ain't lucky." S var ju såklart vakt. Igen. Tjoflöjt! Han hade färgat håret så jag kände inte igen honom på en gång. Vi tjejer for i alla fall runt och dansade lite, tog plats i soffor och tog rundor runt på båda våningarna. S dök upp överallt... PRECIS överallt. Han stod kanske två och en halv meter ifrån oss till och från när vi dansade. Han stod på scenen när vi dansade i närheten av den, han gick förbi sofforna när vi satt där, han stod till och med i dörröppningen nästan hela tiden vi var vid en av barerna. Vi gömde oss till och med. Mitt på dansgolvet. Häpp, häpp!
Först trodde jag att jag kanske bara inbillade mig, att jag såg honom överallt för att jag kände igen honom, men som M sa när vi gått från baren: "Det var så uppenbart att han stod och väntade på att vi skulle gå". Que? Hur fasen gick det här till? Vad tusan vill han? Och om han nu vill något får han ta mig tusan säga det och inte hålla på och följa efter mig som en annan fjant. Ingen av oss var ju intresserad av den andra. Eller?
Dessutom dök en annan kille upp som följt efter A tidigare. Knaskväll blev det. Bara massa förföljare hela tiden. Så kan vi ju inte ha det, eller hur? Men man lärde sig åtminstone lite mer om hur man gömmer sig på ett uteställe. Man kan till exempel hålla sig i närheten av någon annan vakt, eller tränga sig in i mitten på dansgolvet.
Ytterligare en anekdot från lördagkvällen: När vi hade gömt oss en god stund på dansgolvet utan S som stod och hängde i närheten, då utbröt det nästan slagsmål på golvet. Tjoflöjt! Då var S långt borta, de bråkande särades av KTSare som var där och festade. Kändes så ironiskt. S hade verkligen följt efter hela förbaskade kvällen, men när något allvarligt faktiskt hände, då var han som bortblåst. Du gör ditt jobb bra hördu. Känns tryggt att veta...
Jaja. Trots knasiga inslagen var kvällen helt okej. Om inte annat så blir det en sjusärdeles historia att terrorisera alla inom hörhåll med. Hihi!
Gulp! Kom just att tänka på en sak igen... Vad gör jag om han fortsätter jobba på Trappan och fortsätter bete sig såhär? Några tips?
Kram på er från Knasfia!
- Mae West
Lördagkvällen blev lite spontan sådär. Fick ett sms vid halv ett och det slutade med att vi gick ut och roade oss halva natta. Förfest både hos prinsessan och på Gripen, så nu har man varit där också. Var lite folk överallt, men det måste ha varit många i huset.
Sen gick vi till Trappan och skaffade oss ont i fötterna och roliga minnen av knasigheter. Var ändå en hel del folk man kände igen som var där. Kul att snacka med dem till och från och de flesta verkade ha rätt kul ändå.
MEN! För att citera vad prinsessan sa till mig när vi kom till Trappan: "You ain't lucky." S var ju såklart vakt. Igen. Tjoflöjt! Han hade färgat håret så jag kände inte igen honom på en gång. Vi tjejer for i alla fall runt och dansade lite, tog plats i soffor och tog rundor runt på båda våningarna. S dök upp överallt... PRECIS överallt. Han stod kanske två och en halv meter ifrån oss till och från när vi dansade. Han stod på scenen när vi dansade i närheten av den, han gick förbi sofforna när vi satt där, han stod till och med i dörröppningen nästan hela tiden vi var vid en av barerna. Vi gömde oss till och med. Mitt på dansgolvet. Häpp, häpp!
Först trodde jag att jag kanske bara inbillade mig, att jag såg honom överallt för att jag kände igen honom, men som M sa när vi gått från baren: "Det var så uppenbart att han stod och väntade på att vi skulle gå". Que? Hur fasen gick det här till? Vad tusan vill han? Och om han nu vill något får han ta mig tusan säga det och inte hålla på och följa efter mig som en annan fjant. Ingen av oss var ju intresserad av den andra. Eller?
Dessutom dök en annan kille upp som följt efter A tidigare. Knaskväll blev det. Bara massa förföljare hela tiden. Så kan vi ju inte ha det, eller hur? Men man lärde sig åtminstone lite mer om hur man gömmer sig på ett uteställe. Man kan till exempel hålla sig i närheten av någon annan vakt, eller tränga sig in i mitten på dansgolvet.
Ytterligare en anekdot från lördagkvällen: När vi hade gömt oss en god stund på dansgolvet utan S som stod och hängde i närheten, då utbröt det nästan slagsmål på golvet. Tjoflöjt! Då var S långt borta, de bråkande särades av KTSare som var där och festade. Kändes så ironiskt. S hade verkligen följt efter hela förbaskade kvällen, men när något allvarligt faktiskt hände, då var han som bortblåst. Du gör ditt jobb bra hördu. Känns tryggt att veta...
Jaja. Trots knasiga inslagen var kvällen helt okej. Om inte annat så blir det en sjusärdeles historia att terrorisera alla inom hörhåll med. Hihi!
Gulp! Kom just att tänka på en sak igen... Vad gör jag om han fortsätter jobba på Trappan och fortsätter bete sig såhär? Några tips?
Kram på er från Knasfia!
Kan ett mynt ha två baksidor?
Man skulle nog kunna botas från sina fel om man inte trivdes med dem.
- Drottning Kristina
Satt och läste nyheter på dn.se och snubblade över en intressant artikel om hur mynt från tidig medeltid hittats. Fascinerande läsning med jag blev minst sagt fundersam när jag läste meningen "- Två är av samma typ, med två baksidor med ett långt respektive ett litet kors. " Jag kanske är korkad, men jag kan faktiskt inte förstå hur ett mynt kan ha två baksidor? Om man bestämt att det finns en baksida borde väl den andra sidan vara framsidan? Eller? Jag har aldrig ens tänkt på att mynt skulle ha fram- och baksida, jag har alltid bara sett det som att det har två sidor. Artikeln: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=692170
Bakade äppelkaka tidig torsdag kväll och när jag kom hem många timmar senare luktade det fortfarande nybakat i hela lägenheten. Mums! Såna saker blir som små solstrålar i tillvaron. Helt underbart!
Kunde man felprägla mynt på medeltiden? Är två baksidor deras version av feltryck? Hette deras Tryckfelsnisse Prägelfelsnisse?
Jobbade i studentpuben ikväll. Älskar atmosfären där! Man blir liksom alldeles varm inombords av att vara där. Historierna folk drar är otroliga, roliga och vissa rent av fåniga, men roligt har jag i vilket fall som helst. Denna gången lyssnade jag en bra stund på tre killar som diskuterade hammerteknik. De måttade spikstorlek, resonerade om hur man borde hålla hammaren, hur hårt man ska slår ner den och hur manligt det var. Som enda tjejen i puben just då kunde jag inte låta bli att skratta gott för mig själv åt spektaklet. Man blir bara så glad av de där filurerna. Sen hjälper det förstås att de man jobbar med också är så härliga och lätta att ha att göra med.
Är det inte jäkla jobbigt att prägla mynt på det sätt som måste använts på medeltiden? Kontrollerar man verkligen inte då att man gör rätt? Hur kan ett faktiskt föremål ha två baksidor??
- Drottning Kristina
Satt och läste nyheter på dn.se och snubblade över en intressant artikel om hur mynt från tidig medeltid hittats. Fascinerande läsning med jag blev minst sagt fundersam när jag läste meningen "- Två är av samma typ, med två baksidor med ett långt respektive ett litet kors. " Jag kanske är korkad, men jag kan faktiskt inte förstå hur ett mynt kan ha två baksidor? Om man bestämt att det finns en baksida borde väl den andra sidan vara framsidan? Eller? Jag har aldrig ens tänkt på att mynt skulle ha fram- och baksida, jag har alltid bara sett det som att det har två sidor. Artikeln: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=692170
Bakade äppelkaka tidig torsdag kväll och när jag kom hem många timmar senare luktade det fortfarande nybakat i hela lägenheten. Mums! Såna saker blir som små solstrålar i tillvaron. Helt underbart!
Kunde man felprägla mynt på medeltiden? Är två baksidor deras version av feltryck? Hette deras Tryckfelsnisse Prägelfelsnisse?
Jobbade i studentpuben ikväll. Älskar atmosfären där! Man blir liksom alldeles varm inombords av att vara där. Historierna folk drar är otroliga, roliga och vissa rent av fåniga, men roligt har jag i vilket fall som helst. Denna gången lyssnade jag en bra stund på tre killar som diskuterade hammerteknik. De måttade spikstorlek, resonerade om hur man borde hålla hammaren, hur hårt man ska slår ner den och hur manligt det var. Som enda tjejen i puben just då kunde jag inte låta bli att skratta gott för mig själv åt spektaklet. Man blir bara så glad av de där filurerna. Sen hjälper det förstås att de man jobbar med också är så härliga och lätta att ha att göra med.
Är det inte jäkla jobbigt att prägla mynt på det sätt som måste använts på medeltiden? Kontrollerar man verkligen inte då att man gör rätt? Hur kan ett faktiskt föremål ha två baksidor??
Hälge sa det bäst
Rör mig inte, jag är speciell.
- Johnny Rotten
Och det Hälge säger kan man läsa här: http://www.corren.se/mer-pa-corren/serier/halge/index.xml?next=1004
Fördelen med att ha en alldeles egen soffa är att man kan hoppa hur mycket man vill i den utan att någon skäller på en.
- Johnny Rotten
Och det Hälge säger kan man läsa här: http://www.corren.se/mer-pa-corren/serier/halge/index.xml?next=1004
Fördelen med att ha en alldeles egen soffa är att man kan hoppa hur mycket man vill i den utan att någon skäller på en.
Kalasmottagning 2007
När Paris-utställningen nu stänger kommer elljuset att försvinna med den och aldrig mer omtalas.
- Erasmus Wilson, professor vid universitetet i Oxford, 1878
Kvällens höjdpunkt 1: Hittade MatNatare på mässan
Kvällens höjdpunkt nr 2: Hittade fler MatNatare på mässan
Höjdpunkt under the Sounds-spelningen: Balladen när studentpubliken spontant drar upp cykellysen som delats ut på mässan och sakta vinkar med dem fram och tillbaka. Vita och röda ljusprickar överallt i hallen. För att citera sångerskan: "Så jävla vackert, tack ska ni ha."
Bästa sakerna: väskan som upptäcks innehålla gratis choklad, blocket som ersätter det jag glömde hemma, kanelbullen som får komplettera lunchen, de vita och röda lysen som är bara helt underbara.
Kvällens sista höjdpunkt: Varmt och skönt på bussen hela vägen hem efter en kall dag i ishall.
Häpp, häpp! Det hände igen
Rom brändes inte på en dag.
- Douglas Adams
Alltså, hur lyckas jag? Det hände igen ikväll. Så fort jag vågar glänta på mitt hjärta för någon så har personen ifråga redan flyttat på sig och hittat nåt annat, mer intressant. Jäkla skit! Om det åtminstone avbröts nån gång av att det gick tillräckligt bra vid något tillfälle för att det skulle bli något mer än en flirt. Men nej, varenda gång slutar det på det här sättet. Eller så går det inte alls, ömsesidigt, det alternativet finns också...
Om jag inte var förkyld och trött skulle jag gått runt i lägenheten hela kvällen och svurit och sparkat och slagit på alla mina stackars kuddar. Så frustrerande är det. Det gör inte så ont, men svider, det gör det.
Om någon vet vad jag gör för fel, vänligen meddela mig omedelbums. Jag börjar allvarligt tröttna på det här.
Kram på alla er med mer lyckade kärlelsliv!
- Douglas Adams
Alltså, hur lyckas jag? Det hände igen ikväll. Så fort jag vågar glänta på mitt hjärta för någon så har personen ifråga redan flyttat på sig och hittat nåt annat, mer intressant. Jäkla skit! Om det åtminstone avbröts nån gång av att det gick tillräckligt bra vid något tillfälle för att det skulle bli något mer än en flirt. Men nej, varenda gång slutar det på det här sättet. Eller så går det inte alls, ömsesidigt, det alternativet finns också...
Om jag inte var förkyld och trött skulle jag gått runt i lägenheten hela kvällen och svurit och sparkat och slagit på alla mina stackars kuddar. Så frustrerande är det. Det gör inte så ont, men svider, det gör det.
Om någon vet vad jag gör för fel, vänligen meddela mig omedelbums. Jag börjar allvarligt tröttna på det här.
Kram på alla er med mer lyckade kärlelsliv!
Lugn och Ro => Sjuk...
Kraaaax!
- Kiseloxid
Sådär ja. Då var det dags igen. Nolle-p är över, saker och ting har börjat lugna ner sig. Tjoff! Då blir jag sjuk. Såklart. Är det inte typiskt egentligen? Att man kan lyckas hålla sig undan från att bli sjuk när man har sjukt mycket att göra, men sedan så fort man kan andas ut åker man på världens förkylning. Har inte tid nu heller ju! Bah! Det är som om att förkylningen bara väntar på att man ska dra en lättnadens suck och sedan anfaller den. BLÄ!
En annan jobbig sak med att nollningen är över, är att man har en massa tid att tänka på saker och ting nu. Hur gör man för att låta bli att börja övertänka saker igen?
- Kiseloxid
Sådär ja. Då var det dags igen. Nolle-p är över, saker och ting har börjat lugna ner sig. Tjoff! Då blir jag sjuk. Såklart. Är det inte typiskt egentligen? Att man kan lyckas hålla sig undan från att bli sjuk när man har sjukt mycket att göra, men sedan så fort man kan andas ut åker man på världens förkylning. Har inte tid nu heller ju! Bah! Det är som om att förkylningen bara väntar på att man ska dra en lättnadens suck och sedan anfaller den. BLÄ!
En annan jobbig sak med att nollningen är över, är att man har en massa tid att tänka på saker och ting nu. Hur gör man för att låta bli att börja övertänka saker igen?
